Bollkallar

– De säger att Francisco är i bra form.

– Visst, men alla vet att han är beroende av resten av laget. Har du sett hur kassa de är under Perrys ledning?

I samma stund slår sig en femte man ner bredvid sällskapet av män. De sitter runt elden och glor in i lågorna. I horisonten hörs en annan typ av eld, maskineld. Den dundrar över dalen. Rat, rat, rat, låter det. Framför elden fräser det bara stilla.

Nu säger inget något. Alla vet att det pågår ett blodigt krig bara någon kilometer bort. Kompanichefen slår sig ner, även han är man och när han satt sig ner utbyts några artighetsfraser män emellan.

– Jäkla väder, eller hur?

– Pissväder. Skyttegravarna är rena dikena.

Tyst igen. De är män som sitter i cirkeln. Utan att säga något, utan att yppa ett ord. De andas alla tungt medan regnet fortsätter dugga. Tidigare hade det öst ner, nu duggar det bara. Det är skönt. Nu kan man kanske värma soppan. Männen säger inget. De är trötta på leriga vägar, unken mat och fiender som vägrar att dö.

Först när de hör soppan sjuda börjar de tala igen.

Det är kompanichefen som yttrar sig:

– Jag fick precis höra hur matchen slutade.

– Berätta.

– Francisco gjorde storstilad comeback. Två mål, rätt i krysset.

– Perry vet vad han gör med sina grabbar.

– Äh, håll klaffen på er. Perry ska vara glad att han har Francisco.

– Vad säger ni om morgondagens match?

Så flyter snacket på. Vill man få män att tala är det bara att nämna något om fotboll.

Det gäller även under brinnande krig.

Martin Hammar