I nationernas tjänst del 1

Del I: spindeln i nätet

Rösten i andra änden tillhörde Morgan Runeberg, antikvariatsägaren som delade lokal med Tom Millers detektivbyrå. ”Han är inte sig lik”, sa Morgan.

”Vem?”, frågade Alice.

”Tom! Han lämnar aldrig sitt rum längre och kommunicerar enbart med små lappar som han lägger utanför dörren. Jag tror han har blivit galen! Du måste komma över hit och kolla hur det är med honom, Alice.”

Alice suckade. Ständigt denne Tom Miller. ”All right”, sa hon. ”Jag är där om en timme.”

”Vad var det där om?”, frågade Daniel. Han stod ute i korridorsköket och lagade lunch och hade hört delar av det korta samtalet.

”Det handlade om Tom. Han har tydligen inte lämnat rummet på en hel vecka”, sa hon.

”Tack gode gud för det”, sa han lågt.

”Va?”

”Äsch, skit i det Alice. Du vet hur Tom är”, sa han.

”Jag vet vad du tycker om honom, men han är fortfarande min vän. Jag tror jag besöker honom en snabbis och kollar till läget. Bara för att vara på den säkra sidan.”

”Men recceklubb på Snerkan ikväll då?”

”Jag hinner, det är fortfarande några timmar kvar innan förkröket börjar på campus. Du ska väl också dit?”

”Såklart”, sa han. ”Lunchen är precis färdig. Vi hinner väl i alla fall käka innan du drar?”

”Jadå”, sa hon.

 

Under recceveckorna förvandlas Uppsala till ett surrande getingbo av förväntningar, nervositet och alkohol. Nya människor bekantar sig med Uppsala för första gången. Staden blir deras nya hem och nationerna blir så småningom deras vardagsrum. I parkerna står faddrarna i färgglada kläder och megafoner. Musiken dånar från högtalarna och reccarna står i cirklar och väntar på instruktioner från megafonrösterna. 

Alice älskade den här tiden av året, sommarlovet må vara slut – men luften fylldes med ny energi, som om en frisk vind drog in över staden och blåste liv i Fyristorg, Ekonomikum, Rickomberga, Eriksberg, Flogsta och alla andra platser i Uppsala. Allting blev återfött! Allting förblev evigt! Det var verkligen en speciell månad.

Utanför detektivbyrån såg det däremot lika ödsligt och nedgånget ut som vanligt. Samma böcker som prydde glasfönstret första gången Alice kom dit för ett halvt år sedan fanns fortfarande kvar på exakt samma ställe. Istället för att plinga på som hon gjort då gick hon rakt in. Morgan mötte upp henne i hallen. Han hade en bunt med papper i ena handen.

”Vad fint att du kunde komma så fort Alice”, sa han och räckte över ett av papperna. ”Det här var hans senaste meddelande.”

Alice läste högt vad som stod på lappen: ”får inte under några som helst omständigheter bli störd under det kommande dygnet. Har farmat klart och är redo för det sista steget.” Hon blev tyst ett tag, till synes funderande.

”Nå, hur tolkar du det där?”, frågade Morgan otåligt.

”Ingen aning”, sa hon. ”Det låter som han är något på spåren…”

”Rör det sig om något fall tror du?”

”Vi har inte haft ett fall sedan pyromanaffären i juli”, sa hon. ”Jag går och ser efter.”

Alice tog första höger och följde korridoren bort till den matta källardörren. Hon knackade flera gånger, ingen öppnade. Hon började banka, samma resultat. Hon satte ena örat mot dörren men kunde inte höra några ljud. I samma stund dök Morgan upp med en nyckel som han räckte över till henne. ”Huvudnyckeln”, förklarade han och tillade: ”gå in på egen risk.”

 

En doft av svett, chips och energidryck mötte Alice när hon öppnade dörren. Hon gick nedför trappan och fick sig en överraskning. Fårullsfåtöljerna hade flyttats åt sidan för att ge plats åt en dator som stod på ett skrivbord. Framför datorn satt Tom Miller med ett headset och bokstavligen badade i tomma chipspåsar och urdruckna Red Bull-burkar. Miller tittade förvånat upp från datorn och granskade henne. Det såg ut som han inte varit utomhus på väldigt lång tid: ögonen var blodsprängda, skepparkransen ovårdad, håret tovigt och fingrarna flottiga.

”Tom Miller”, sa Alice med överdrivet tonfall. ”Spelar du datorspel?! Det hade jag aldrig trott!”

Miller tog av sig headsetet. ”Ah, Alice! Din oannonserade ankomst är högst önskvärd denna arla timme!”

”Du ser ut som fan, Tom. Och det är inte morgon, det är eftermiddag.”

Miller blinkade några gånger. ”Är det?”, sa han och krafsade sig i håret. ”Ja, jag antar att jag skulle må bra av en dusch.”

”Varför game:ar du?”, frågade Alice och tog ett steg närmare datorn. Spelet påminde om World of Warcraft som hon sett lillebrorsan spela några gånger.

”För att komma i kontakt men studentvärldens farligaste man”, sa Miller. ”Enda sättet att boka hans tjänster är via onlinespelet World of Warcraft.”

”Vänta lite… jag hänger inte alls med nu.”

”Hämta min whisky så ska jag förklara allt”, sa Miller och vände sig mot datorskärmen igen.

När Alice kom tillbaka med en flaska Tullamore Dew hade Miller stängt av datorn och satt sig till rätta i en av fårullsfåtöljerna. Han bad Alice göra detsamma medan han skruvade av korken och började dricka direkt ur flaskan. När han tagit ett par klunkar gav han ifrån sig ett nöjt läte och lutade sig tillbaka. ”Nu känner jag mig som en människa igen. Okej, jag ska berätta bakgrunden för dig. Förra veckan fick jag besök av två mycket intressanta klienter. Den förste hette Philip Sandman och besökte mig på måndagen. Han berättade för mig om den misshandel han utsatts för av vakterna på Snerikes. Bakgrunden till misshandeln var att Sandman sett hur några av studenterna använt sig av ”spooking” under Black Jack och systematiskt samarbetat med banken, dealern alltså. Spooking är när någon står bakom dealern och smygtittar på korten som delas ut, denne rapporterar sedan korten till spelaren via till exempel sms eller öronsnäcka, spelaren spelar i sin tur överdrivet långsamt för att dra ut på det hela och därmed köpa tid åt personen som spookar. Väldigt simpelt i sitt utförande och det är därför det är svårt att upptäcka.”

”jag visste inte ens att det förekom Black Jack spelande på Snerikes!”

”Åh, vi kommer till det min kära Alice! Låt mig fortsätta Sandmans historia. Efter misshandeln får han höra från flera av sina kursare att det pågår ett systematiskt fuskande när det kommer till alla former av kortspel och beer pong på Snerikes. Oddsen är alltid emot dig när du spelar, i alla fall när pengar är involverade.”

”Herregud, Uppsalas Las Vegas ju! Du tog väl dig an fallet?”

”Nej.”

”Nej?”

”Jag sa till Sandman att hans fall inte intresserade mig.” Millers evigt kryptiska leende anades. ”Men det skulle jag snabbt få ångra”, sa han.

”Varför då?”

Miller tog en till klunk av whiskyn, och fortsatte: ”på tisdagen fick jag ännu ett besök. Den här gången av ekonomstudenten Sara Engelbrektson som bekymrade sig om den kommande beer pong turneringen: beer pong open som kommer hållas nu till helgen på Snerike. Tydligen finns det ett nätverk i Uppsala kallat den undre nationen där det spelas om pengar. Någon har bettat en ofantlig summa pengar på att ett rookielag kommer ta hem året beer pong open; ett rookielag som ingen hört talas om tidigare. Engelbrektson, som känner till Snerikes tidigare historia, oroas för att det kommer fuskas på beer pong open och bad mig kolla upp det tills helgen.”

Miller lutade sig framåt med händerna knutna som i bön. En odör av svett svepte över Alice och hon kunde inte låta bli att grimasera. Miller tog ingen notis och fortsatte: ”plötsligt hade två oberoende klienter hört av sig till mig inom loppet av ett dygn. Det kan inte vara någon slump och blev det som avgjorde saken. Jag bestämde mig för att ta mig an fallet.”

”Några timmar senare påbörjade jag min research om den undre nationen och upptäckte ganska snabbt vem som är spindeln i nätet. Det är en mycket speciell student som bland sina kursare kallas för ett underbarn. Han studerar sista året på mattematiklinjen och på online-forum går han under namnet Merlin, eftersom han ser sig själv som en siffermagiker. Hans riktiga namn är däremot Oliver Kronberg. Jag försökte komma i kontakt med honom i flera dagar för att visa att jag var intresserad av att sätta in en insats i den kommande beer pong turneringen.” Miller tystnade och skakade på huvudet och sa: ”men förgäves.”

”Och då började du spela dataspel istället?”

”Mycket riktigt! Det visade sig att Kronberg är en mycket hängiven WoW-spelare. Ett av få sätt att vinna hans beundran och tillit är att visa sina färdigheter online.”

”Så du kontaktade honom online?”

”Exakt, och efter en veckas spelande har han äntligen gått med på att träffa mig på Snerikes ikväll.”

”Oj, oj, oj!”

”Vadå?”

”Ska den store Tom Miller besöka en nation?! Det hör minsann inte till vanligheten.”

”Lägg av, det är inte i nöjessyfte”, snäste han.

”Vem vet? Kanske får du upp smak för nationslivet efter det här?”

”Jag? Snälla du Alice, jag trodde du hade högre tankar om mig.”

Alice gav honom ett kryptiskt leende (vilket borde reta gallfebern på honom). ”Tillbaka till fallet”, sa hon med överdrivet affärsmässig ton. ”Det känns inte direkt diskret att mötas på en nation om ni ska ägna er åt illegala vadslagningar?”

”Det kan tyckas burdust, ja. Kronberg har dock mer makt än vad du tror. Minns du vad jag sa om att han är den farligaste studenten i Uppsala? Kronberg är förste kurator på Snerikes och styr alla operationer från kontoret ovanför klubben.”

”Även vadslagningar?”

”Alla”, förtydligade Miller.

”Alltså… om jag fattat det här rätt så är den här Oliver Kronberg en slags vadslagningsexpert som riggar allt från Black Jackspel till beer pong turneringar? Varför är det ingen som gett sig på honom tidigare?”

”För att de fruktar hans vakter. Du hörde ju vad som hände med Sandman!”

”Hur ska du komma åt honom då?”

”Först ska jag träffa honom för att bilda mig en uppfattning om mannen och se om han är så skräckinjagande som han ger sken av. Sen kommer vi slå till mot honom på den stora beer pong turneringen och avslöja honom som den bluffaren han är.”

Alice la märket till att han valt ordet vi och inte jag och sa: ”vad vill du att jag ska göra?”

”Vi kommer till den delen, känner du någon som kommer delta i beer pong open?”

”Ja”, sa Alice genast. ”Daniel och hans kompis Konrad kommer delta.”

”Utmärkt. Då kommer jag satsa alla mina pengar på dem när jag träffar Kronberg i afton.”

”Men du är säker på att du inte behöver någon hjälp redan ikväll?”

”Nejdå. Njut av kvällen Alice, ta hand om dina reccar”, svarade han och tog två rediga klunkar whisky.

Alice nickade och sa: ”kan du göra mig en tjänst innan du kommer till Snerikes ikväll?”

”Vadå?”

”Ta en dusch, du stinker svett och Red Bull.”

Del 2 finns att läsa här

Martin Hammar