Den osynlige studenten del 4

Del IV:

Alice tittade fram och tillbaka. Först på Milton Krantz, sen på Tom och sen tillbaka på Milton Krantz igen. Hon hade aldrig sett honom så här chockad tidigare. I hennes ögon var Tom den oövervinnlige detektiven som aldrig besegrades, men nu såg det onekligen ut som han mött sin överman.

”Jag måste säga att den här lilla leken varit oerhört rolig, Tom”, sa Krantz och nickade åt John Golovin som gick fram till Miller och ryckte av honom revolvern. Därefter flinade Krantz brett och fortsatte: ”min arbetsgivare kommer uppskatta rapporten där jag berättar att privatdetektiven Tom Miller oskadliggjorts efter att ha anklagats för terrorattacken i Uppsala.”

”Vad är det här för galen komplott, Milton?”, morrade Miller.

”Jag ser desperationen i dina ögon, Tom. Du söker efter utvägar, men den här gången finns det ingen. Vi är ensamma på översta våningen, alla är nere i parken och firar. Så komiskt, tycker du inte?”

”Ut med språket Milton! Jag förtjänar att höra sanningen”, sa Miller.

”Visst gör du det! John, du kan väl berätta”, sa Krantz och skrattade glädjelöst.

Den magre halvryssen tittade osäkert på de tre andra i rummet. ”J-jag fick hjälp av Milton och hans organisation. De försåg mig med vapen och ammunition. Det var också tack vare Miltons kontakter inom nationsvärlden som jag fick hyra den här lägenheten med perfekt vy över parken…”

”Ser du inte att de dubbelspelat dig, John? De försåg dig med alla bevis som knyter dig till brottsplatsen… du är helt i deras händer”, utbrast Miller.

Krantz hånlog. ”Åh, min arbetsgivare såg sin chans att slå två flugor i en smäll.”

”Genom att lura hit mig och anklaga mig för attacken”, avbröt Miller. ”Ni planterade spåren. Ni lockade mig rakt in i fällan! Vad är det för sjuk organisation du arbetar för?”

”Min organisation… hur ska jag säga det här?” Krantz funderade en stund. Drog ut på det som när en katt som leker med en mus. ”Vi har varit en nagel i ditt öga under en längre tid”, sa han.

Den undre nationen.” Miller hade uttalat orden med sådan avsky att det inte rådde någon tvekan om vad han tyckte om dem. ”Den fjortonde nationen som tillhör de nationslösa. En skuggnation som livnär sig på brott och bedrägeri!”

Krantz flinade sitt pojkaktiga leende. ”Nu är du väl lite väl dömande, Tom. Vår organisation förverkligar människors önskningar. Personligen ser jag mig själv som en filantrop som uppfyller människohjärtats mörkaste begär.”

Miller var tyst i flera sekunder. Han finkammade sitt minne, sökte efter varje detalj som kunde vara av signifikans. De gråa skarpa ögonen gnistrade till. ”Vem är er ledare? Vem är den här A.F som gäckat mig under snart ett års tid? Jag tvivlar på att det är du. Du kan ju inte ens inhysa skräck med det där utseendet. ”

Krantz ögon blixtrade till. ”Jag kommer ge dig skäl att frukta mig. Och vad beträffar vår ledare så kommer jag inte säga något som röjer dennes identitet.”

Miller märkbart besviken av svaret bytte spår. ”Varför den här leken?”, frågade han.

Krantz ryckte på axlarna. ”Min arbetsgivare gillar att leka med sitt byte innan han dödar det. Och nu tror jag dessvärre att vi nått vår ändstation.” Krantz gick bort till andra sidan av rummet och stängde fönstret innan han räckte över geväret till John. ”Du vet vad du ska göra. Skjut honom i pannan så att det ser ut som självmord! Sen kan du genomföra attacken mot parken innan du skjuter dig själv. Jag ordnar resten så att det ser ut som Miller brutit sig in…”

”Och tjejen?”, stammade John och pekade på Alice.

”Skjut henne också.” Krantz vände sig till Miller. ”Hennes död är på ditt samvete, Tom.”

”Brinn i helvete, Milton”, sa Miller.

Krantz tittade på sitt armbandsur. ”Nej”, sa han uttråkat. ”Jag har faktiskt en förtjusande kvinna som väntar mig. Om en timme dansar jag vals på slottet.”

”Vad får ni ut av det här?”

”Åh. Efter terrorattacken kommer polisen och kommunstyret bli tvungna att utlysa en åtgärd som kallas för total nedstängning. Alla festlokaler och offentliga rum kommer börja lyda under en ny lag som gynnar oss. Vi kommer få full kontroll över alla nationer. Vilket också betyder att alla studenter kommer hamna under vår kontroll… den undre nationen kommer var den enda nationen!”

Alice sneglade på Miller. Hon såg hur hans ögon sökte efter en utväg. Den här gången fanns det ingen. Gnistan i de gråa ögonen slocknade långsamt. Vetskapen om att han besegrats i sitt eget spel tömde honom på allt uns av energi.

”John”, befallde Krantz. ”Se till att få det överstökat.”

John höjde geväret och riktade det mot Miller.

Alice tittade panikartat på sin vän. Allting hon kunde tänka på var vad som försiggick innanför den briljanta hjärnan. Vad var Tom Millers sista tankar?

Hon skulle aldrig få svar på sin fråga.

Ett skott brann av.

 

Epilog: finalborg

Kvinnan och mannen höll varandra i handen när de korsade gatan på Stora Torget. De passerade Max där bakfulla studenter trängdes för att beställa lunch. Det var en annorlunda finalborg för de båda. Istället för att återhämta sig från en bakfylla och fira den sista dagen hade de befunnit sig hos polisen på förhör. Kvinnan mindes förhöret i detalj:

   ”Kan du beskriva vad som hände efter att John Golovin höjt geväret mot er vän?”

   ”Det såg ut som han skulle skjuta… men sen i sista sekunden, som om han fick samvetskval, bytte han offer och siktade mot Milton Krantz.”

   ”…”

   ”H-han sköt honom. Rakt i bröstet.”

   ”Vederbörande ska alltså ha avfyrat ett skott mot Krantz?”

   ”Det stämmer.”

   ”Vad hände sen?”

   ”John Golovin la ner geväret och sa att han var beredd att ta sitt straff.”

   ”Okej och därefter kontaktade ni polisen?”

   ”Ja.”

Kvinnan öppnade ögonen. Hon var tillbaka på Svartbäcksgatan. ”Daniel”, sa hon och kramade om mannens hand.

”Ja, älskling?”

Hon tittade på honom. ”Utan dig hade jag aldrig klarat av det här. Jag är så glad att jag har dig.”

”Jag kommer alltid finnas här för dig, oavsett vad”, svarade han.

Hon tryckte sig mot honom och han omfamnade henne.

De blev tysta ett tag, brydde sig inte om blickarna.

”Vad sägs om hämtpizza och film?”, frågade han samtidigt som han torkade de små tårarna som letat sig nerför kinden.

”Det låter fett nice”, sa hon och tillade med nyvunnen optimism: ”jag cravar sönder efter skräpmat just nu.”

Tom Miller återvänder i novellen: ”i nationernas tjänst” – där får vi veta mer om den mystiska undre nationen och hur Miller kom i kontakt med dem från första början. 

 

Martin Hammar.