Om hundra år eller så

2120:

Gränsen mellan mänska och maskin har suddats ut,

teknokratin tycks ha nått sitt slut,

allting som vittnat om kött och blod

har förseglats i vittrande skjul.

Vi tillhör alla ett väloljat maskineri.

Allting enligt Orwells ritning.

Var det inte det vi ville ändå?

2110:

Mimers brunn i handen,

spår som lämnas i sanden,

en gång var havet kittlande

och vi bara barn.

En snårskog av siffror sträcker sig oändligt

och vi tror vi kontrollerar elden,

men allting är så lättantändligt.

Ur askan reser sig nya profeter.

Se på händerna!

Se så lena de är!

Vårt öde förutspått

i fingertopparna.

2100:

De sista har dött.

Nu finns ingen levande som kan vittna

om hur det är att föddas

offline.

Martin Hammar.