Kolonin

Världsstaden sträcker sig 100 kilometer åt varje väderstreck. En 400 meter hög kupol i vit marmor åtgör stadens mittpunkten. Han är född här; i imperiets huvudstad. Han bor i ett av de fattigare distrikten i stadens östra utkant. Från sitt fönster ser han kupolen; vart man än befinner sig är den synlig, ingen byggnad får vara högre. Livet här är hårt. Det är kallt och överbefolkat. Dagarna är gråa, tunnelbanan är fullpackad, jobbet monotont och kvällarna ensamma. Imorgon ger han sig av. I gryningen väntar kolonin. Den som han drömt om så länge.

Nya Guinea heter den största ön i rikets stillahavskoloni. Om människor bott här innan är det ingen som vet. För om det gjort det har de alla gått ett fruktansvärt öde till möte. Det finns sägner om hur rikets elitsoldater – de som bildar den där djävulskulten – rensade öarna på män, kvinnor och barn i det första seklets andra fas. Drygt ett decennium innan de första civila kolonisterna anlände.

Han tar tåget norr ut, till den stora hamnen där skeppet väntar. Visst skulle ett flygplan ta honom och de andra kolonisterna till kolonin fortare. Men skeppet utgör en perfekt karantän för att hindra spridning av diverse farsoter. Dessutom måste han ligga nedsövd en stor del av resan för att genomgå medicinska kontroller. Myndigheterna har sagt att det är för att göra kroppen starkare. Under dvalan ska, i muskelbyggande syfte, någon form av elektriska trådar fästas i kroppen samtidigt som den sovande kroppen ska gödas med rätt näring. Det låter bra, men han är orolig; folk säger att vissa aldrig kommit fram till kolonierna och att kvinnor anlänt gravida utan att själva haft något minne av att ha legat med en man.

Hytten är liten men ren. Golvet är vitt med en lätt ljusblå nyans, väggarna och taket är kritvita. Från väggen, mitt emot dörren, är en 90 centimeter bred säng utfälld. Örngotten och påslakanet är mörkt militärgröna. Underlakanet är ljusblått i samma nyans som golvet. Resan hit var lång. Han packar upp, klär av sig allt utom underkläder och kryper ner i sängen. Han är trött och sakta försvinner han in i en dvala.

Det finns världar utan frihet men det finns inte världar utan drömmar.