Första brevet från Irland

När man vaknar på morgonen och ser dis över den dunkla staden, siluetterna från stadspaletten avteckna sig i horisonten och hör bruset från motorer som skyndar till arbetsplatser, men ändå inte får någon inspiration; då upplever man författarens förbannelse.

Och nu har den drabbat mig, sen fyra månader tillbaka har jag inte förmått att skriva en vettig rad. Allting jag skriver är osammanhängande och saknar substans. Det är fruktansvärt! Och inte blir det bättre av att mina författarvänner på Riche fortsätter prata om alla noveller och böcker de spottar ur sig. Hur kan de ha skonats? Nu lyssnar jag på Schulman som lyckats riktigt bra; hans kommande bok ska filmatiseras. Jag ler uppmuntrande. Sen lägger Engman sig i och börjar prata om sin kommande thriller. Fan, tänker jag, jag borde skriva spänningsromaner. Det gör alla författare idag. Men jag fortsätter mitt sammanställande av en uppdiktad mytologi som jag inte kommer någonstans med. Samtidigt ser jag hur dagens generation konsumerar underhållning snabbare än någonsin tidigare. Det gör mig tveksam. Kommer de någonsin ha tid att läsa mina verk? Och viktigare: kommer de ens bry sig?

”Jag ska öppna vårdcentral”, proklamerar Läckberg och plötsligt sitter jag bland mina författarkollegor igen. Jag tittar drömmande på dem. Nesser skrockar roat innan han snappar åt sig den sista musslan på tallriken. ”Man må vara gammal i gemet, men inspirationen tar aldrig slut”, säger han.

Helvete, helvete, helvete. Jag borde skriva deckare. Titta på dem! Engman, Läckberg och Nesser. De är bra författare, bland landets bästa. De har hittat det magiska receptet och nu sitter de här och gottar sig!

”Dudå Fredrik?”, frågar Schulman plötsligt.

”Förlåt?” säger jag och tittar upp.

”Ja alltså, hur går det med din bok? Du har väl hållit på väldigt länge nu?”

”Orden…”, stammar jag och tittar på alla runt bordet i turordning. ”Orden… de kommer inte till mig.”

Engman ger mig en klapp på axeln. ”Det är lugnt, vi har alla skrivkramp ibland.”

Jag reser mig upp, kallsvettig: måste hem, måste skriva. ”Tack, men jag tror jag måste gå. Nu med detsamma faktiskt. Det var mycket trevligt det här.”

”Jag tar notan din stackars sate, kan inte vara många som köper lyrik idag”, säger Nesser.

Han har rätt. Vem vill läsa lyrik idag? En gång skrev jag en dikt till en kvinna och hon skrattade mig rakt i ansiktet. ”Man gör inte så”, hade hon sagt.

Jag lämnar författarsällskapet på Riche och går raskt hem till min lägenhet på Dalagatan. Där väntar ett vitt anonymt brev på golvet. Jag tar upp det och öppnar det med min brevöppnare. Det är från min författarvän Max Lagerkvist. Jag läser det flera gånger. Han har det bra i Irland och skriver om människorna han mött, kurserna han påbörjat och ägnar ett helt stycke där han förkunnar sin nyfunna kärlek till Guinness, men det är hans sista ord som berör mig djupast:

Du och jag Fredrik kommer vara med om mycket. När våra hjärtan inte längre orkar skall vi skriva. Låt tårarna falla ner på dagbokens sidor och torka tillsammans med bläcket. Vänd sedan blad och tänk; att nu börjar en ny sida, ett nytt kapitel, en ny dag. Glöm dock inte sidorna som blivit skrivna. Låt dem vara kvar. Vänd dig till de ljusa bladen när du behöver kraft. Och till de mörka när du vill minnas. Imorgon vänder vi blad.

Jag ler. Vi förstår varandra. Skrivarglädjen är som livet; ibland är den på toppen och ibland på botten. Den har man råd att förlora ett tag. Men vänner ska man vårda och aldrig ta för givet. Tack ML! Tack för dina visa ord i denna mörka stund.

Och plötsligt minns jag mästarens gamla slitna ord:

”Oroa dig inte. Du har skrivit förut och du kommer göra det igen”, säger jag till mig själv. Sen går jag in till mitt kontor och börjar skriva med samma oförutsägbarhet som de första stapplande stegen hos ett barn som precis lärt sig gå.

Martin Hammar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s