Blir du lönsam, lille vän?

Det var ett glatt gäng som satt runt bordet närmast piazzan. Kyparen tyckte i alla fall så för de köpte mycket att dricka. Särskilt han i vit skjorta, han hade köpte både champagne och cocktails. Det var väl det fina vädret som gjorde de så glada, tänkte kyparen. Han hörde hur de ropade på honom igen. Han rörde sig snabbt mellan borden och var framme på några sekunder.

   ”Hörru, vi tar en till Dom Pérignon. Har du någon från millennieskiftet?”, sa mannen i vit skjorta.

   ”Givetvis, ett ögonblick herrn”, svarade kyparen.

   När kyparen var utom hörhåll återtogs samtalet. De tre männen, alla klädda i olikfärgade skjortor, talade intensivt. Den grönklädde sa: ”grabbar, jag funderar på att byta jobb. Pajsarna på Machine Motors tjänar åtta lax mer i månaden än mig, å de gör fan dubbelt så lite.”

   Den vitklädde skrattade roat: ”rekryterar dem då?”

   ”Japp, å du vet hur jag är.”

   ”Du vill alltid vara där pengarna finns”, fyllde den vitklädde i.

   Den grönklädde fiskade upp en snus från snusdosan. Sen tog han en klunk av champagnen och sa, nu med ett brett leende på läpparna: ”Du och jag är likadana. Vi är båda pengamaskiner, hur går det egentligen med din byrå?”

   ”Bra”, sa den vitklädde utan att tveka. ”Visst, det har varit hårt slit. Men du ska se kvinnorna jag dejtar, och klienterna jag lurar. Ojoj, säger jag bara, båda är lika blåsta! Det går liksom runt, som i ett kretslopp: lura, tjäna, nyttja. I exakt den ordningen också.”

   De skrattade roat och skålade.

   Den rödklädde som suttit tyst ett tag fingrade på skaftet på sitt ölglas. Det plingande ljudet störde den vitklädde: ”fan vad du är tystlåten då”, sa han och tittade på den rödklädde.

   ”Varför är vi alltid så jäkla fixerade vid pengar?”, sa den rödklädde.

   Det blev genast tyst runt bordet. Den vitklädde tittade på den grönklädde, och den grönklädde tog en stor klunk av sin champagne, den vitklädde sa: ”börja inte nu igen, vi kan inte rå för att du valde att satsa på fel bransch.”

   ”Jag valde att satsa på något jag brinner för.”

   ”Och som inte ger så mycket pengar”, fyllde den grönklädde i och skrattade roat.

   ”Vadå? Jag följde mitt hjärta…”

   ”Vet du vad?”, sa den vitklädde. ”Jag är jävligt less på att alltid behöva betala åt dig. Och jag är jävligt less på ditt ständiga gnäll.”

   ”Vad hände med dem killar som jag lärde känna? Vad hände med dem som ville förändra världen?”, sa den rödklädde som nu vände sig direkt till den grönklädde.

   Den grönklädde flackade med blicken. ”Dem killarna växte upp…”

   ”Och fick smak för pengar”, fyllde den rödklädda in.

   ”Lägg ner nu, mannen.”

   ”Nu pratar vi om annat”, sa den vitklädde. ”Inget jävla gnäll, vi dricker bara.”

   ”Skål”, sa den rödklädde.

   Den grönklädde tvekade. ”Skål”, sa han sen.

Det var en annan stämning hos gänget som satt runt bordet närmast piazzan. Kyparen tyckte i alla fall det, han var nämligen duktig på att känna av stämningar. Någon runt bordet måste ha sagt något opassande och nu smakade champagnen inte like gott längre för plötsligt hade alla tre slutat beställa och det började mörkna på himlen. Lite senare fann kyparen ändå att sällskapet lämnat gott med dricks. Kyparen plockade ihop mynten och räknade dem noggrant. Det skulle bli en lönsam afton på piazzan.

Martin Hammar.