Liftaren på route 66

Tony var förväntansfull. Han trummade glatt på ratten och hummade till låten som spelades på radion: waste time with a masterpiece, don’t waste time with a masterpiece, you should be rolling with me, you should be rolling with me, ah…

   ”Stäng av skiten”, sa Benjamin.

   Tony tittade på sin lillebror som satt bredvid honom. ”Kom igen Ben, det svänger ju. Ska du fortsätta vara så här förbannad bitter så kastar jag nog av dig vid nästa mack.”

   ”Sorry T, det är bara det att jag tänker på Sandra hela tiden.”

   Tony nickade. ”Brudar kan vara mycket på en och samma gång”, sa han. ”På tal om brudar, titta där borta!”

   Längre fram på vägen stod en kvinna i jeansshorts och lila linne. Hennes långa valnötsbruna hår fladdrade i vinden och ett par solglasögon prydde hennes fräkniga ansikte. ”Hon vill ju lifta, T! Plocka upp henne, blinka nu!”, sa Benjamin.

   ”Jag vet inte om det är…”

   ”Gör det nu T!”

   Tony blinkade höger och sänkte farten och körde in mot vägrenen. Kvinnan gick fram mot bilen. Benjamin vevade ner bilrutan. ”Ska ni till Los Angeles?”, frågade hon.

   ”Det ska vi, hoppa in!”, sa Benjamin.

   Kvinnan satte sig i baksätet och en doft av lavendel fyllde bilen. Tony harklade sig: ”Hur kommer det sig att du ska till Los Angeles? Hollywood eller?”

   Hon gav honom ett snett leende och tog av sig solglasögonen. Runt ena ögat bredde ett otäckt blåmärke ut sig. Hon såg deras förvånade blickar. ”Jag har rymt”, sa hon med darrande stämma. ”Jag tänker starta ett nytt liv i Los Angeles.”

   ”Vem flyr du ifrån?”, frågade Benjamin.

   ”Min man”, sa hon och fingrade försiktigt på väskan hon hade mellan sina ben.

   ”Vi kan hjälpa dig…”, började Tony men Benjamin avbröt honom: ”tur att du träffade oss, vi är hyggliga grabbar. Du är säker med oss.”

   ”Tack”, sa hon. ”Om ni inte har något emot det så kommer jag sova lite, jag är så utmattad.”

   Båda bröderna nickade.

Och så kom skymningen och route 66 förvandlades till ett skuggland där varje kaktus och sten påminde om en varelse hämtad från Lovecrafts universum. I baksätet sov kvinnan djupt, de båda bröderna visste inte hennes namn, men de talade med varandra med dämpade röster:

   ”Vi stannar här framme bakom klipporna, T”

   ”För i helvete Ben, vi kan inte göra det. Jag vägrar…”

   ”Sandra behandlar mig illa, jag har inte fått på länge! Gör som jag säger!”

   Tony svarade inte.

   ”Du behöver inte vara med. Gör nu som jag säger!”, sa Benjamin.

   ”Du kommer inte skada henne?”

   ”Inte om hon gör för mycket motstånd…”

   Den rostiga bilen svängde av på grusvägen och körde mot klipporna. Kvinnan sov fortfarande djupt. När de försäkrat sig om att de var själva på vändplanen intill klippväggen stängde Tony av motorn. Benjamin klev ut och öppnade baksätet och slet ut kvinnan. Hon skrek och lyfte upp händerna framför ansiktet, sen försökte hon riva honom i ansiktet. Men han var starkare än henne och övermannade henne och tryckte upp henne mot bildörren. Sedan påbörjade han våldtäkten…

   Tony satt kvar i förarsätet och tittade ut mot Route 66. Han hörde inte längre kvinnans skrik, bara broderns stönande. Hans samvete inledde strider och i flera minuter satt han bara där oförmögen att göra något. Sen klev han ut ur bilen, gick bort till bakluckan och tog fram stängen till domkraften. Den vägde tungt i hans hand. Han övervägde saken en gång till. Sen gick han till handling.

Martin Hammar.