Brev till herr Lewis

Käre herr Lewis!

Först och främst vill jag tack er för den glädje era alster skänkt mig. Som försynt sjuåring öppnade böckerna om Narnia upp en annan värld för mig, bokstavligen. Jag flydde in i en värld fylld av fauner, jättar, alver, troll, häxor och lejon. Föga anade jag där och då att böckerna var en allegori för något större. För mig var Narnia en vardagsflykt från skolans tristess. Liksom klädskåpet öppnade upp Narnia för Peter, Susan, Edmond och Lucy, så öppnade häxan och lejonet upp böckernas värld för mig. Jag började skriva egna alster inspirerade av era verk. Ett av dem hade det originella namnet trollkarlen och enhörningen.

Mina myrsteg in i det litterära träsket lärde mig en viktig sak. Men det rörde sig inte om några skrivregler eller applicerbara dramaturgiska knep. Nej. Jag lärde mig något mycket viktigare. Frigörandet och kanaliseringen av mig egna kreativitet. För det är verkligen som de stora mästarna säger: skriv, skriv, skriv! Titta aldrig bakåt. Håll blicken riktad mot ljuset i slutet av tunneln. För den röda tråden leder dig alltid dit. Och det var ni, herr Lewis, som öppnade upp mitt inre öga. För det är jag eder evigt tacksam.

Er vänskap med J.R.R Tolkien fascinerar mig. Ni två skapade något unik ihop. En trolsk idyll för oss drömmare. Ni banade vägen för litterära fanatiker. Ni visade att det fanns en värld bortom den verkliga världen, en värld som är så mycket bättre, där varje kapitel är bättre än det förgående. För det finns fortfarande stunder då jag blir mitt försynta sjuåriga jag och drömmer mig bort. Stunder som inträffar dagligen, då vardagen ter sig så tråkig, så förutsägbar, så fantasilös. Då öppnar jag min skattkammare och drömmer mig bort. Och där dansar jag på Narnias eviga ängar och lyssnar på de mest fantastiska historier.

Med dem orden sagda vill jag bara säga tack för att ni öppnade mitt klädskåp.

Ni kommer alltid förbli en av de största.

Med vänlig hälsning,

Martin Hammar.