Rosenbladsbarn

Varje morgon när kvinnan vaknade stod det en bukett med rosor på bordet i vardagsrummet och väntade på henne. Det var mer regel än undantag. Hennes make Niklas älskade att skämma bort henne. Han brukade säga att hon var hans hjärtas ros. Det var vackert och gjorde vardagen enklare. Kvinnan smekte handen över sin mage. Känslan av att ha ett annat liv inom sig fick henne att börja darra. Hon tog bort handen och gick bort till köksfönstret. Det regnade utomhus och det var mycket dystert, en man korsade gatan med ett paraply som hela tiden vek sig i den kraftiga blåsten.

   Sommarvädret påminde om Niklas humör, tänkte kvinnan. Hela tiden ostadigt, ena dagen var det varmt, den andra dagen kallt. De hade slutat tala med varandra om kvällarna. Niklas var nämligen så trött när han kom hem från jobbet. Det var som om han istället valde att kommunicera genom blomsterbuketterna. Som om han försökte kompensera för sitt dåliga humör genom rosorna. Äsch, tänkte hon. Jag överanalyserar bara. Vi ska snart bli tre i familjen. Allting kommer ordna sig.

   Kvinnan gick bort till gästsovrummet. Hon brukade sällan gå dit, eftersom det bara fanns en säng och ett skrivbord där. Ändå var det dit Niklas gick om kvällarna när han behövde ta itu med arbetsrelaterade grejer. Stackars Niklas, inte nog med att hans chef överöste honom med arbete, han hade också tvingats att ta ett nytt schema som innebar längre arbetsdagar. Och inte nog med det! Vissa dagar var Niklas även tvungen att gå på konferenser i huvudstaden, då kunde han vara borta i flera dygn. Dagarna hade blivit så långa och tråkiga utan honom, tänkte hon. Ingen ros i hela världen kunde ändra på det.

   Hon satte sig ned vid skrivbordet i gästsovrummet. Högarna med papper, pärmar och mappar var bortsopade. Hon trummade med fingrarna på den polerade ytan av ek innan hon instinktivt öppnade ena skrivbordslådan. Där fanns dokumenten. Hon började gräva med sina fingrar, noga med att inte förstöra ordningen på något av dokumenten. Hennes fingrar stannade upp, hon såg en bokningsbekräftelse på ett hotellrum i hennes makes namn. Hon drog ut pappret, höll det framför sig och rynkade näsan. Det var en bokning för ett rum med dubbelsäng nere på Grand Hotell. Hon dubbelkollade datumet, det gällde ikväll. Samma dag som Niklas skulle vara borta på konferens i huvudstaden. Hon kände hur det gick en rysning genom hela kroppen. Handen sökte sig impulsivt till magen. Hon la tillbaka dokumentet och gick ut till köket. I skafferiet hittade hon det hon sökte. Hon ställde vinboxen på köksbordet och tog fram ett glas. Sedan började hon dricka. Hon tittade ut mot den dystra gatan, små strimmor av solljus tittade ut mellan molnen. Regnet hade upphört. Allting kommer ordna sig, tänkte hon. Bara ett glas till.

Martin Hammar.