Detta hinder

Mobiltelefon som vibrerar. En ny matchning. Ivriga händer som greppar mobilen. Spretiga fingrar som fumlar över tangentbordet. Krökta fingrar som stannar upp, ögon som analyserar, fingrar som rör sig igen medan de arbetar fram en fyndig replik. Tummen som trycker på skicka.

Väntan: ibland lång, ibland kort, ibland obefintlig.

Svaret: uppmuntrande, avvisande, intetsägande, oengagerat, irriterat, roligt.

Mobiltelefoner som bjuder upp till dans – vibrationer från norr till söder, från väster till öster, överallt – uppkopplade i dans. Svara snabbt, svara långsamt, det ser hela tiden olika ut. Skriv med en, skriv med hundra. Vad vet jag? Jag bara skriver…

En frågar om dejt. En besvarar förfrågan. Två träffas på stan. Fikar, pratar, hem till dig eller mig, en andra dejt eller aldrig mer. Leken fortsätter för många. Mobiltelefoner som vibrerar, händer som söker, som omfamnar glädjen i en matchning.

Porträtt på rad. Människor på ofrivillig catwalk. Rangordnas och kategoriseras på den digitala köttmarknaden. Det är en vacker ranch! Där många förs till slakt.

Vissa samlar, andra söker, men de flesta är endast där för att tillfredsställa ett behov. De knyter ytliga kontakter, skapar kärleksvärldar över natten, och varje morgon river de världarna som om de vore cirkustält. Har inte tid. Måste vidare. Hej då.

Höger, vänster. Det är så livet ser ut. Vi tillhör den digitala generationen – ständigt på jakt efter det ouppnåbara. Händerna sträcker sig högre: över hustaken, över bergen, över molnen… men når aldrig stjärnorna.

Vi sänker sakta händerna,

låter dem vandra över oss själva,

innan vi intar fosterställning.

Martin Hammar.