En dag kommer vi alla vandra någon annanstans.
På stigar vi trodde inte finnas.
Klockor klämtar när vi tåga
genom denna saliga allé.
Ej smärta kommer längre finnas.
Vår frihet kommer äntligen vinnas.
Alla bekymmer, intriger och inviter
glömmas.
Köttets väg vi gått.
Själens väg vi vandra.
Köttet må va dött, men själen sväller
och svävar fram som i en älvdans.
Minnen kommer blekna,
snart kommer de som sett dig leva
också vandra bland de andra.
Alla komma att vandra.
Detta är människans
förbannelse tillika gåva.
Att få bli kvitt allt som tynger,
även jordelivets vackra rymder.
Av alla som vandrat
har ingen skvallrat
vart vägen leder.
Det förblir ett dunkelt mysterium
tills den dag det blir vår tur
att vandra ensamma.
Martin Hammar.
