Amys perspektiv

Jennifer: Oh my god, Amy. Beskriv kyssen, berätta allt!

Amy: Jag kan omöjligt beskriva den. Kyssen kan inte jämföras med något annat i den här världen. Efter middagen följde jag med på en motorcykeltur och lät hans varma kropp värma min medan vi körde bort från staden. Mitt i natten Jennifer! Kan du tänka dig mig följa med någon jag bara träffat två gånger.

Jennifer: Låter som fröken duktig till slut blev förförd.

Amy: Sluta Jennifer. Hur som helst hamnade vi på en landsväg utan gatubelysning. Himlen var mörkblå och stjärnklar. Jag visste inte om jag drömde, för en kort sekund, hann jag tänka, att han kanske lagt ner något i drinken vi tog inne i stan.

Jennifer: Sluta fåna dig Amy, klart han inte drogade dig. Karln verkar rekorderlig. Säkert en riktig romantiker.

Amy: Det förstår jag själv Jennifer, ville bara sätta ord på ruset.

Jennifer: Okej, fortsätt då.

Amy: Vi stannade på landsvägen och han lyfte ner mig från motorcykeln, snurrade runt mig så jag blev alldeles yr sedan gick vi hand i hand ut på ett majsfält. Du skulle ha sett Jennifer, han tog mig till den perfekta platsen där vi var omgivna av inget annat än majsplantor.

Jennifer: Under stjärnorna. Det låter overkligt Amy!

Amy: Han sa: ”Nu är det bara du och jag, helt själva i hela världen”, sen tog han mjukt tag i min haka, lyfte den och kysste mig.

Jennifer: Jag klarar inte av att höra mer. Det låter som en film. Men, ute på majsfältet, gjorde ni… du vet… det?

Amy: Jennifer! Nej, du vet hur jag är.

Jennifer: Blev han besviken.

Amy: Inte alls. Han viskade i mitt öra och sa: ”Jag gillar att ta långa promenader bort från allt och alla”, och vi tog en promenad istället.

Jennifer: Poet är han också!

Amy: Ja, jag är förälskad i en fantastisk man.

Två månader senare…

Han: Om jag strular till saker och ting betyder det bara att jag älskar dig.

Amy: Varför tillät jag mig själv att bli förälskad i dig?

Han: För att jag saknar fotfäste och du vill flyga.

Marcus Lagercrantz