Ensamheten når varje själ
som vandrar gatan nattetid
efter sorlet från stad i ljus.
I mörkret finns ingen tröst
bara ekot av kärlekens röst.
En vind som viner genom
urholkade bröst.
Fjättrad i mörkret.
I valv där jag väcker skalv.
Förklarar jag mitt kall.
Ljuset från en sista fyr.
En martyr som ingen minns.
Som ingen visste fanns.
Vandrar nu ut i natten.
Hoppas någon tänder ljusen.
För frusna själar.
Martin Hammar.
