Charmören och viken

Kära läsare, våren är här och solen lyser. Det är svårt att inte glädjas. För vissa är det emellertid en dyster vår. Våren kommer och ändå känner sig somliga tomma. Då händer det att de, i våren, desperat försöker hitta något eller någon som gör dem lyckliga. Tyvärr är desperation inte särskilt attraktivt och leder ofta till att man bränner sina chanser att uppnå någon form av bestående lycka. Den här dikten handlar om en sådan man.

Somliga säger att nymfer och sirener finns överallt, bara man är charmant. Och visst det är för somliga sant. För varthän min vän charmören går, någon han för natten får.

Nu börjar landskapet förvandlas och bli grönt. Solen den lyser så skönt.

Ja, nu är det vår. Och många nymfer till sjöarna går.

JA, I viken fick han syn på en siren i natten. Ja! Hon försökte honom, i viken, dra ner. Hon tog av honom hatten, och ville ha mer. Han blev hennes för natten.

Nästa morgon smet sirenen likt katten. Hon hade charmören, i viken, lyckats dra ner. Nu var han den som ville ha mer.

Av kärleken mycket besviken. Charmören följde med ännu fler sirener i viken.

Nu drunknar charmören på botten, men frågar du honom mår han toppen. Ja ända ut till knoppen. Men jag går inte på denna vals. Nej! Faktiskt inte alls.

Om han inte vore av kärleken besviken, hade han ju inte fortsatt gå ner till den förbannade viken.

Nästa natt gick charmören till en annan del av viken. För där hörde han den ljuvaste musiken. Han gick vill vassen. För där han fått höra; hängde överklassen!

Snart charmören träffa en nymf. Hon bemötte honom med en skymf. Hon ville för charmören göra det svårt. Charmören tog det hårt.

Fast det var inget som märktes bakom hans fasad. Nej! Där var han fortfarande charmant och glad!

Det hjälpte och han fick nymfen följa med hem. Flera nätter gick och det blev två, tre, fyra, nej FEM! Nymfer han fick följa med hem.

Charmören började tänka att nymfer och sirener väl är roliga för natten. Fast inte lika roliga när de nästa morgon smiter snabbare än katten! Ja, snabbare än den förbaskade katten, som bara ville ta ta ta, men aldrig honom permanent ha.

Trots att charmören detta insåg ville han ha flera, han ville ha mera!

Aldrig blir charmören nöjd, Nej! Han älskade att få känna sig upphöjd! Även om det bara var för natten.

Ja, han vill bli berusad av kärlekens mjöd. Äta sig mätt på kroppsligt bröd.

Men varken siren eller nymf kunde detta honom giva. Utan att nya sår i honom uppriva.

Blott älva kan honom berusa med kärlekens mjöd. Ja, till och med utan kroppsligt bröd.

Men av kärlek besviken, fortsätter charmören dränka sig i viken.

Med sirener och nymfer försöker han läka sina inre sår. Denna, för honom, dystra vår.

Jag är oförmögen att förstå, varför han detta liv valt. När det hela tiden faktiskt fanns en älva i viken som han valde bort!

Av kärlek besviken charmören dränker sig i viken…

Drar med sirener och nymfer hem. Ja, en, två, tre, fyra, Nej! Fem!

Trots mängder av detta kroppsliga bröd. Blir han aldrig berusad av kärlekens mjöd.

Marcus Lagercrantz