Sommarvinden

Det är rosig kind i sommarvind,

flätad krans under solens glans,

lekfulla ögon, en flyktig kyss.

”Stilla, låt mig räkna dina fräknar,

vi har all tid i världen.”

 

En mö som försatt mitt hjärta i tö.

 

Hon är kvinnan

jag är mannen

vi sitter på en orörd äng

i välkänd terräng.

Paradis, i ständigt dis.

 

Nu trånar jag efter dig.

Ser dig dansa framför mig.

 

Sen tänker jag på hösten,

och rosen och döden.

 

Låt mig stanna i minnets labyrint.

Jag vill aldrig hitta ut.

Bara för evigt vandra –

känna sommarvindens anda.