Luminositet, vårflod och lykttändaren

Dikter ur ”en ung mans upplevelser och lidelser i den digitala dynastin” av Martin Hammar.

 

Luminositet

Skorpion och fisk

det finns ingen risk.

Vi är två i det eviga blå.

 

Vissa saker sägs va skrivna

med kosmos bläck

under stjärnor klara.

 

Som jorden kretsar jag runt solen

att få vara vid din sida

är att aldrig mer få lida.

 

Nu är vi två människokroppar

två himlakroppar

i världsalltet.

 

Så fina vi är

där vi tindra

i vintergatans linda.

 

Vårflod

På vintern går vi i dvala.

Försvinner från jorden.

I väntan på solen.

 

I hela vårt liv väntar vi.

Det är inte lätt, jag vet.

Blinda äro vi:

för livet som forsar förbi.

 

Vi bidar vår tid

i den solida isen.

Strömmen är strid:

sakta väcks vi till liv.

 

Skärvor som lossnar.

Is som äntligen bryts

när vi knyts samman.

 

Allt som behövs är solsken –

detta fenomen som kallas kärlek.

 

Lyktändaren

Ensamheten når varje själ

som vandrar gatan nattetid

efter sorlet från stad i ljus.

 

I mörkret finns ingen tröst

bara ekot av kärlekens röst.

En vind som viner genom

urholkade bröst.

 

Fjättrad i mörkret.

I valv där jag väcker skalv.

Förklarar jag mitt kall.

Ljuset från en sista fyr.

 

En martyr som ingen minns.

Som ingen visste fanns.

Vandrar nu ut i natten.

 

Hoppas någon tänder ljusen.

För frusna själar.

geisha