Tokigheter från JeMaKesch

Två händelser hämtade från JeMaKeschs fästning som skildrar Baronens möte med en stjärnögd älva. Undertecknad var själv där och bevittnade allting. Här är vad som hände, återgivit i diktform och med viss humor, resh resh resh…

 

Del I: 

På JeMaKesch var det fest,

å en baron från fjärran land var gäst.

Med stormiga steg äntra baronen scen,

Då fick han syn på en kvinna av karaktär.

 

Ty hon skulle bli hans:

”säg mig Plebej,

du som arbetar från arla till särla,

vad är ditt knep?”

 

Hennes harm var ej av denna värld,

ty hon röt och tjöt på vår stackars baron.

Men baronen var en man,

en karlakarl,

en man av ädel bakgrund.

 

Ty hans år ute på fält hade lärt honom ett trick eller två,

men slaget var förlorat.

Vår Baron utbrast:

”nu hissar jag min flagg,

det här är mitt fall!”

 

Del II:

Advent stod på glänt

och JeMaKesch stod ännu en gång för fest.

Vår baron var tillbaka i sitt ess.

Men vår baron lova att hålla sitt ord:

”jag skall inte dricka ikväll käre vän!”

 

Men baronens törst blev för stor.

Ty han drack av den ädla druvans saft.

Med nyfött mod i sitt blod

inledde vår baron en konversation.

 

Men damen var ej kreti och pleti!

Ty grejen med tjejen var att hon var plebej!

Ack och ve tänkte vår baron, det är hon igen

men denna gång skall jag hålla stång!

 

Med sin grace och en nimbus av ljus

lyckades vår baron hålla sitt ord.

”Du må va plebej men ikväll är vi jämlikar”, förkunna vår baron.

”Så höj ditt krus och skåla i sorlet av julebrus!”

 

Hennes skratt eka glatt och drev baronen till fnatt,

men hon sa med en röst som utryckte tröst:

”ni har sonat och så vitt jag vet är vi kvitt!”

Och baronen vann sin tvist till sist.

Skärmavbild 2019-04-27 kl. 00.31.15