Från fjälltoppen ser allting så mycket underbarare ut

”Från fjälltoppen är allting harmoniskt, vackert och fantastiskt. Från samma fjälltopp är allting också olyckligt, fult och förfärligt. Att avgöra vad som är rätt ligger i betraktarens ögon.”

Han kom att få öknamnet ”mannen från berget” men än så länge var han hennes älskling och han doftade mint bredvid henne under täcket i sängen. Lakanet under hennes nakna kropp var blött och hon rökte upp cigaretten som de delat på. Han vände sig mot henne. Ögonen var små och gnistrande blå och dem tittade på henne som ingen annan man någonsin gjort tidigare.

”Du?”

”Mm?”, sa hon.

”Jag måste åka nu. Pisten öppnar om en halvtimme.”

”Stanna en kvart till”, bönföll hon.

Han reste sig upp och satte sig på sängkanten. Håret var mörkbrunt och rufsigt och kroppshyddan var stor. Han var en muskulös urkraft, tänkte hon.

”Nej. Jag måste gå. Men vi har ju en lektion i eftermiddag”, sa han.

”Det är sant. Lovar du att vara en duktig lärare i eftermiddag? Lovar du att lära mig göra carvingsvängar?”

Han tittade på henne och hans tänder var glittrande vita i det mörka dunklet i sovrummet. ”Jag kan lära dig annat också”, sa han.

”Lär mig allt du kan, älskling.”

”Ja.”

Han klädde på sig och hon fimpade cigaretten.

”Älskling?”

”Ja?”, sa han.

”Vill du äta middag ikväll?”

”Tänk om din man ser oss.”

”Jag tror redan han vet.”

Han gav henne ett snett leende. ”Det gör detsamma. När jag är klar för säsongen kommer jag till Stockholm och hämtar dig.”

”Då kan vi vara tillsammans hela tiden”, sa hon drömmande.

Nu gick han bort till hallen och tog på sig pjäxorna och spände åt hjälmen.
”Se till att lås efter dig och lägg nyckeln under plankorna på verandan innan du går”, ropade han.

”Jadå älskling”, sa hon.

Sedan hörde hon hur dörren öppnades och stängdes och hon låg kvar ensam i sängen och begravde näsan i hans kudde. Mintdoften var intensivare nu.

Adam stod utanför deras stuga och såg mycket liten ut bredvid den stora jeepen. När han fick syn på henne rusade han fram och la båda händerna på hennes axlar. ”Jag försökte ringa dig hela natten.”

Hon tittade förbi honom när hon svarade kort: ”förlåt, mobilen dog.”

”Okej. Hur var det med Nina då?”

”Det var bra. Vi drack vin och pratade gamla minnen.”

”Vilken slump att du skulle träffa henne här av alla ställen”, sa Adam.

Hon vägrade att höra ironin i hans röst. Konflikten var nära nu, tänkte hon medan hon gick in i stugan och hämtade slalomutrustningen. När hon kom ut igen stod jeepen framkörd framför dörren. Adam klev inte ut för att hjälpa henne lägga upp skidorna i takboxen.

Bilfärden till skidbacken borde ha varit hämtat ur en vintersaga. Alla komponenter fanns där: snön var djup och klarvit och täckte granarna, dalaälven låg frusen och insomnad och liknade en gyllene spegel, och där låg berget rått men ändock tämjt och dimma täckte dess topp och gondolbanan ringlade längst med bergväggen upp till toppstugorna. Men bilfärden till skidbacken saknade den viktigaste komponenten: glädjen. Adam sa ingenting på hela bilfärden och hon tittade ut genom bilfönstret och tänkte på nattens äventyr. Snart skulle hon träffa honom igen.

”Vad heter han?”, frågade Adam plötsligt.

Hon sneglade på honom, varför skulle han ställa till en scen nu? Dem var ju nästan framme vid backen. ”Vem då?”, sa hon.

”Du vet vem. Han som du kallar för Nina.”

Hon suckade: ”Han heter Dante och jobbar som skidinstruktör.”

Adam sa inget, han parkerade bilen bredvid värdshuset som låg intill skidcentrumet och lifterna. Han stirrade tomt framför sig och höll fortfarande båda händerna på ratten. Plötsligt nickade han stumt. ”Det är alltså så här det känns”, mumlade han. ”Jag älskade dig. Den här resan var för dig. För oss. O-och nu går du till en annan man… vi skulle ju fira nyår ihop, vi skulle fira ett liv ihop!”

Hon såg att hans ögon var fuktiga och små silverpärlor rann nedför kinden. ”Jag gjorde allt för dig. Jag har alltid funnits där”, sa han.

”Det kanske är just det!”, sa hon och tittade rakt in i hans ögon. ”Du är så tråkig, så förutsägbar och så osäker! Jag behöver något annat.”

Hon kastade sig ut ur bilen och gick bort till värdshuset utan att vända sig om. Adam satt kvar i bilen och hans blick släppte aldrig hennes ryggtavla. När hon försvann genom svängdörren brast det för honom.

123RF - Millions of Creative Stock Photos, Vectors, Videos and Music Files For Your Inspiration and Projects

Dante hade gått med på att mötas uppe i toppstugans restaurang en timme innan deras skidlektion. Han såg munter ut och pratade högt i mobilen när hon kom in. Hans kinder var röda och håret var vågigt och glänste från skenet av ljuskronan som hängde i taket ovanför det ovala bordet. Han såg mycket stor och manlig ut framför den lilla älghuden som hängde på väggen. När hon satte sig ned bredvid honom kunde hon inte hejda sig: hon kastade sig fram och kysste honom rakt på munnen.

Han gjorde inget motstånd, men sa ändå: ”Inte här.”

Hon kände sig dum samtidigt kände hon sig som en inkräktare: det hade varit något med Dantes ansiktsuttryck som förändrats när han fått syn på henne.

”Förlåt”, sa Dante. ”Jag trodde inte du skulle vara så tidig. Vill du ha något?”

”Är du sugen på något?”, frågade hon.

”Nä, jag har precis ätit”, sa han.

”Då vill jag inte ha något.”

Han nickade. ”Du”, sa han sedan.

”Ja?”

”Jag kommer behöva ställa in skidlektionen i eftermiddag, det har kommit upp en grej.”

Hon kände hur hennes mod sjönk. Men hans blick var så övertygande, han var verkligen så fin och ville henne väl. ”Jag förstår”, sa hon. ”Kan vi ses senare idag?”

”Såklart. Vi kan äta middag hemma hos mig i min toppstuga. Vill du det?”

”Jättegärna.”

Han lutade sig bakåt och smekte hennes kind med sin vänstra hand.

”Du ser bekymrad ut”, sa han.

”Det är inget”, ljög hon.

”Du kan berätta allt för mig.”

Hon tittade på honom och harklade sig. ”Jag tror att jag har gjort slut med Adam.”

”Du tror?”

”Ja. Han vet allting och jag skrek åt honom. Jag har ingenstans att ta vägen nu.”

”Seså”, sa han. ”Ta det lugnt. Åk lite skidor nu. Så hämtar jag upp dig här runt klockan fem.”

”Ska vi äta middag då?”

”Ja och jag ska älska Adam ur dig”, sa han och reste sig upp. ”Nu måste jag gå.”

”Lovar du att du kommer och hämtar upp mig älskling?”

”Jag lovar”, sa han och gav henne en kort kindpuss innan han gick.

Det var först när han gått som hon kom att tänka på att han luktat söt lavendel.

Efter för många glas vin kändes livet inte lika muntert längre konstaterade hon och sneglade upp mot moraklockan. Hon var kvart över fem och han hade inte kommit och hon hade suttit där och väntat vid samma ovala bord. Framför henne låg mobilen och självdog – displayen visade tolv missade samtal från Adam och tjugofyra uppringda samtal till Dante. Vart var han? Hon tittade ut mot panoramafönstret och härifrån såg allting så underbart ut: solen kastade sina sista strålar över dalen och skymningen hängde i luften och de sista ihärdiga skidåkarna susade ner från den svarta pisten samtidigt som snökanonerna sprutade ut konstsnö över de delar av berget som fortfarande inte fått ta del av Kung Bores välsignelse – där stack de gröna granarna fram som kontraster mot det vita gnistrande landskapet. Och då kom han, inrusande som en annalkande storm, och han tittade på henne med uppspärrade ögon.

”Var har du varit? Du är sen, älskling.”

”Äsch, det var mycket att göra bara. Det uppstod en kris nere i skidshoppen jag var tvungen att hoppa in. Du vet hur det är.”

Hon tänkte säga det motsatta men svarade: ”jag vet hur det är.”

”Ska vi gå? Jag har snöskotern utanför”, sa han och sträckte ut sin hand.

”Det blir bra”, sa hon och tog hans hand.

Han ryggade tillbaka. ”Du luktar alkohol”, sa han.

”Och du luktar lavendel.”

”Struntprat. Nu går vi.”

”Nu åker vi.”

De hade hoppat över middagen och gått direkt på desserten och nu låg de hopslingrade under täcket och han doftade mint igen. Hon lekte med hans vildväxta brösthår och gjorde små cirklar med pekfingret.

”Det kittlas”, skrattade han och greppade hennes lekande hand.

”Låter som jag lyckats tämja besten”, fnissade hon.

Han log ett mystiskt leende och drog henne till sig och kysste henne på pannan.

”Min lilla prinsessa.”

”Är jag din nu?”

”Nu är du min.”

”Tack älskling.”

De låg stilla ett tag och hon låg på hans bröst och hörde hans andetag. Han tittade upp mot fönstret och på den mörka siluetten från berget som lystes upp av lamporna och dimman som yrde från snökanonerna. Hon kunde inte se att han log belåtet.

”Du”, sa hon.

”Ja?”

”När kommer du till Stockholm?”

”Snart”, sa han.

”Bra. Väldigt snart hoppas jag.”

Han svarade aldrig och kort därefter somnade hon i hans famn.

Hon vaknade upp till ett skimrande vinterlandskap, någon hade dragit bak gardinerna och släppt in allt ljus och hon låg blottad och ensam i sängen. Hon klev upp och klädde på sig och varje steg kändes som en dröm. Hon klev in i köket och där låg det en rosa post-it lapp på bänken:

”Jag har skidlektion, ses senare / D.”

Jobbar den mannen hela tiden? Hon tog ett glas och fyllde det med iskallt vatten och tittade på mobilen. Den var stendöd. Hon tömde vattenglaset och gick ut till hallen och tog på sig sin skidutrustning. Sedan tog hon ankarlyften från Dantes stuga och åkte upp till toppstugans restaurang där gondolliften vänder och åker ner igen.

Jag måste hitta någon som kan låna mig en mobilladdare, tänkte hon och gick in i restaurangen. Det hade bara gått tio minuter, hon hade precis fått tag på en laddare och fått sin kaffe latte, när hon fick syn på Dante. Han klev ut från en av gondolliftarna och han hade sina skidor på ryggen och gick hand i hand med en kvinna som var lika ung som hon själv. Innan de tog på sig skidorna passade Dante på att kyssa kvinnan på kinden. Kvinnan log och såg ut att gilla det. Det var i detta ögonblick insikten slog henne och Adams ord ekade i hennes inre: ”Det är alltså så här det känns.” Hon skulle precis resa sig och gå ut när hon hejdade sig. Mobilen vibrerade. Den hade vaknat till liv igen och hon tog upp den och tittade på skärmen och såg att hon hade över trettio missade samtal från Adam och ett SMS från röstbrevlådan. Hon försökte ringa upp Adam och möttes utav en förinspelad röst: ”Numret du försöker nå är inte längre tillgängligt.”

Han har blockerat mig tänkte hon och ringde i panik upp röstbrevlådan.

”Det är jag”, sa rösten och hon kände genast igen den. I bakgrunden hörde hon hur vinden ylade. ”Jag vill bara säga att allting ser jävligt högt ut härifrån. Och jag tror att jag kommer att göra det.” Nu hördes bara den tilltagande vinden. Hon tryckte mobilen hårdare mot örat. Rösten balanserade på bristningsgränsen. ”Det du gjort mot mig är oförlåtligt. Jag älskade dig med hela mitt hjärta och du… du var mitt liv. Jag var beredd att dö för dig.” Vinden överröstade allt och orden gick inte att höra. Sekunden senare bröts kontakten och mobilen gav ifrån sig korta tutningar.

”Inkom klockan 02:57 idag.”

Hon la ifrån sig mobilen. Nu förstod hon vad hon gjort mot den man som älskat henne mer än allt annat. Och plötsligt kände hon den kalla stickande tomheten som bara känslan av skuld och skam kan frammana.

EPILOG:

Polisen anlände till toppstugans restaurang en timme senare. De hittade kvinnan vid ett bord intill ett jättelikt panoramafönster med utsikt över fjällandskapet. Kvinnan påminde om en hopsjunken staty som stirrade ut mot fjället. Polismännen följde kvinnans blick ut genom fönstret: det var en vacker vy, solen var på väg att gå upp över alla kullar och dalar, alla insjöar och älvar, alla stugor och fäbodar. Men dem såg inte det hon såg. Det vita gnistrande landskapet kunde vara hur lovande som helst, det var ingen garanti – livet hade ändå berövat kvinnan på två män.

123RF - Millions of Creative Stock Photos, Vectors, Videos and Music Files For Your Inspiration and Projects (1)

Martin Hammar.