Ett marxistepos tillägnat Herr Funcke

Kära läsare, den här nonsensdikten skickade jag till vår lektor Nils Funcke på Journalisthögskolan i Stockholm. Fröken Fridolin är en Sammansmältning av kandidater på Journalisthögskolan.

Herr Funcke, nu ska jag för dig berätta att jag inte gillar ditt sätt att rätta. Jag gjorde som du sa, men ändå fick jag inget A. Jag vill inte ställa till med något rackartyg men jag förväntade mig faktiskt bättre betyg.

Dessutom var det inte lätt, när vi såg planeringen för delkurs 1. Tänk att du i slutet av kursens schema skulle klämma in en krönika med så tråkigt tema. ”En reflektion om tankar från nån lektion”. Pfff tråk, men ta det lugnt jag ska än inte ställa till med bråk.

Du satte i uppgiften in oss i ett trångt litet tält, ty allt skulle vara så inramat men ändå personligt och individuellt. En paradox! Liksom nyhetsrapportering från Fox.

Fan, nu kom jag att tänka på annat. Fan så förbaskat förbannat. Jag hade ju en poäng men liksom Joyce sprang tankarna ut på en öppen äng. Allt idag ska vara så väldigt ”individualiserat” ett finare ord för avhumaniserat. Idag röstar vi inte längre på ett parti vi röstar på en rollfigur som ska bygga upp landet i egen regi. Du måste förstå det är inte JMK.

Ja, ja, ja nu följer jag inte Herr Funckes råd ty jag har fan redan tappat bort min egna röda tråd. Dessutom är mina svordomar utom kontroll. Men va fan spelar det för roll?

Tillbaka till det där med individualism så tycker jag det leder till egoism, ja, jag vet att det är en truism. Men om du nu vill, att vi som vandra på denna jord, blint ska följa Galbraiths ord. Så ska jag till dig berätta en historia om Fröken Fridolins Gloria.

Häng med nu, för det här är inte lätt att förstå. För historien börjar långt innan JMK.

Fröken Fridolin föddes i Nykvarn och är således norsk det är därför han är så morsk. Snart han börja i tyska skolan och då fick han suga på den sura konserverade kolan. Han lärde sig säga Herr och Fru som en paria inför en hindu.

När väl Fröken Fridolin lärt sig tyska bestämde han sig plötsligt för att bli fransyska.

Han flyttade då till ett sydfranskt syndikat ett ställe som för honom var väldigt adekvat. Om man var Herr, Fru eller Fröken var desamma. Ty ingen längtade ens hem till sin mamma. Det tog inte långt tid, efter det att Fröken Fridolin blivit inhyst, innan han av Frankfurtskolan blivit helt upplyst.

När Herr Funcke föddes ansågs Frankfurt bara vara en stad, eller två beroende på hur man räknar.

Snart lämnade han syndikatet och åkte kors och tvärs. Tog på vägen några bärs. Ett tag jobbade han på polisarrest och möte stackare som åkt dit på oschyssta drogtest. Han åkte på en resa genom Sydostasien och blev upplyst igen. Han
åkte till Borlänge och protesterade mot NMR då fick han för livet ett litet ärr. Sen han jobbade på Grönalund och träffade kund efter kund.

Fröken Fridolin var för sin unga ålder vis. Och nu sa han:
– På vandringen jag inte längre trivs.

Så han bestämde sig att ordet sprida och allt det onda i världen bestrida. Men var skulle han börja? Inte längre ville han för världen sörja. Men plötsligt blev det uppenbart! Och han körde in på nästa påfart.

Så han bestämde sig att ordet sprida och allt det onda i världen bestrida. Men var skulle han börja? Inte längre ville han för världen sörja. Men plötsligt blev det uppenbart! Och han körde in på nästa påfart.

Fröken Fridolin hade nu börjat JMK och längtade redan efter att första uppgiften få. Men trots att hans plan var ändlös var han inte alltid ambitiös. Ty fröken Fridolin var en snusande jänta som ibland ritade clowner istället för att plugga till sin tenta.

Och en gång åkte klassen till Söder för att skåla med sina nya bröder. På Söder råder djungels lag, vilket fick honom att tänka tillbaks på syndikatet ett tag.

Degenerat! Skulle Far hans säga, ett uttalande som från Freud, Fröken Fridolin lärt sig, var ack så projicerat.

Men mer om det någon annan gång kanske i form av en sång. Nu ska jag försätta berätta om kvällen när Fröken Fridolin fick på skällen.
Det var nämligen så att Fröken Fridolin i vinets dimma råkade på ett nummer rimma. Ja, numret var faktiskt lätt att slå det var trots allt 1-1-2.

Men vad har historien att göra med Funckes tenta? Kanske vill jag med honom bara skämta?

Så fort ni som läser detta kommer hem. Kolla Reporter längst ner på sidan 545.

”Horunge” står det med fetstil text, men detta kan inte vara rätt. Är det franska på något sätt?

Journalistikens ledfigur är inte längre Herr Lagercrantz, ty han har blivit ett gammalt troll och har nu svans. Så Fröken Fridolin ta nu lite sats så ställer vi gubbar som Funcke på plats!

Nu vet ni vem Fröken Fridolin är. En riktig Proletär.

Allt är bara satir och skribenten står inte bakom något uttalande. Egentligen tycker hen väldigt gott om Herr Funcke.

Marcus Lagercrantz